Vid hägerns skarpa skri

Länge tvekade jag ifall jag skulle ta mig an den fjärde delen i Sagan om klanen Otori-serien. De första tre böckerna, som jag älskade och slukade med hela mitt jag, var ju så bra! Kan det bli bättre?

*Light spoiler warning*

Den fjärde delen, Vid hägerns skarpa skri utspelar sig 15 år efter den tredje delen, Under lysande måne. Kaede och Takeo är nobla härskare över De tre rikena, freden råder, handeln blomstrar och barnen är välgödda. Tyvärr är inte alla lika nöjda med freden; Takeos egen svåger konspirerar mot honom, och kejsarens general Saga Hideki, tänker med alla medel ta makten över De tre rikena. Till råga på allt är Takeos utomäktenskaplige son Hisao på god väg att ha ihjäl Takeo som den gamla profetian förutsäger.

Första hälften av boken gillar jag något alldeles utmärkt. Den flyter i samma stil som de tidigare delarna i serien och är precis tillräckligt spännande hela tiden. Däremot har man en gnagande känsla när man läser att, eftersom det här är den fjärde och ”avslutande” delen, så kommer allt att gå fel på något sätt. Men man lever på hoppet. Tyvärr infrias ens farhågor och allt går katastrofalt fel. Så fel, att det lämnar ingen oberörd när man läst ut boken. Men egentligen är det bara en upprepning av historien från de tre första delarna i serien. Istället för Otori Shigeru är det Otori Takeo som råkar illa ut. Jag blev förbannad först. Sen tänkte jag att det är så här berättarstilen är i Japan. Författaren Lian Hearn har gjort ett bra jobb i att skapa en autentisk medeltida japansk berättelse utan att själv vara japan. Det var precis så här det skulle sluta. Allt går inte åt helvete heller i boken, dock inte på det vis som man skulle önska och som man är van vid västerländska berättelser.

Man känner verkligen med karaktärerna i boken, man lider med karaktärerna i boken! Den enda jag ställer mig frågande till är Kaede som på slutet handlar alldeles oresonligt trots att hon älskat Takeo i så många år. Men även detta är som det ska vara och det irriterar mig så! Hur kunde berättelsen bli så rätt och så fel på samma gång?

*End of spoiler warning*

Ibland ångrar jag att jag läste fjärde delen. Men nu ger den mig en anledning att läsa den femte delen, Och himlens vida hav, som också är ett preludium till huvudtriologin. Lian Hearn försöker på detta sätt ”sluta cirkeln”, något som är vanligt förekommande i östasiatisk berättarstil. Det gläder mig att det finns en del till att läsa!

Låt mig dela med mig av min favorit Haiku:

”Inget regn faller
Utan att det skänker liv
åt blommor
På bergsluttningen eller i dalen”

Vill man läsa fler spännande böcker om Japan så rekommenderar jag Eric van Lustbaders verk. Haikudikten ovan kommer ur boken Miko (1989, sidan 449), den andra delen i serien om Nicholas Linnear. Första boken heter Ninja, hela serien går som följer:

  • Ninja
  • Miko
  • Vit ninja
  • Kaisho
  • Flytande staden
  • Ett andra skinn (ej bekräftad svensk titel)

Det finns dock en tvekan till Lustbaders Japan-kunskaper, men helt klart spännande och läsvärda böcker har han skrivit!

Det du inte visste om Transformers

Imorgon har storfilmen Transformers premiär. De som missat Transformers i barndomen (eller ungdomen åtminstone) tycker kanske att det är en häftig film ändå. Men för de invigda är det en härlig nostalgitripp i modern tappning med internet och mobiltelefoner. De mobiltelefoner som visas i filmen är Nokia och när sådant sker i en film brukar det kallas smygreklam, dock smög de inte med att det var Nokia det handlade om i filmen. Däremot fanns lite annan smygreklam:

Visste du att annan populärkultur har hämtat inspiration från Transformers? Spel som Megaman, Metroid och Total Annihilation har mer eller mindre klara referenser till Transformers.

  • Megaman har både sin armkanon och sin förmåga att kopiera andra maskiners kod som kan kopplas till Transformers storyn.
  • I Metroid är Samus Aran förvisso en människa med robotdräkt, men hon kan morfa från stående tillstånd till en boll som kan undkomma fiender, ta sig till annars oåtkomliga platser samt attackera. Hennes armkanon är inte heller en helt unik skapelse.
  • Total Annihilation är kanske fortfarande ett utav de bästa real-tids strategispelen. Man kunde styra över två robotraser, som båda var ett från början. I de flesta fall börjar man med en Commander, som till förväxling ser precis ut som en Transformer. Dessutom så heter Autobots ledaren i Transformers Optimus Prime som översattes till Commander på Italienska.

Ni som undvek min recension på engelska men ändå vill ha en recension på svenska av den stundande filmen kan läsa Naseer Alkhouris recension. Vill ni ha bilder från filmen så måste ni kolla in de här: http://www.idg.se/2.1085/1.107625

Transformers the Movie: Review

I happen to be a member of Passagen and sometimes they grant free movie tickets to film previews (sorry, only in Sweden), this time I got to see the upcoming Transformers with some friends.

Transformers have much in common with Japanese anime. In fact the series are based on Hasbro’s toy line with the same name, which in turn is based on Japanese Diaclone toys of the 1980’s. They already featured the concept of humanoid machines transforming (morphing) into a disguisable form.

The story around the Transformers conflict between the toys’ backstory, the Marvel comics (in which Spiderman battles Transformers) and the animated series, of which the first generation in 1984 became the most popular and is the version which outlived the other stories. However, the core ingredients are present in each: The Autobots ruled peacefully over planet Cybertron until the Decepticons (also Transformers) started a war. Leader of the Autobot forces is Optimus Prime who’s nemesis lies in the Decepticon leader Megatron. For some reason, differing between the stories, the humanoid robots come to planet Earth to battle for supremacy. Transformers made it to UK-comic books, a number of generations of animated series, Japanese manga and anime too; still, the 1984-1992 animated series is regarded as the true Transformers story.

Transformers the Movie (2007) Has all things necessary to please both fans and uninitiated alike.

Transformers can almost be described as a blend of Terminator and The Fast and the Furious though, Transformers came first.

Steven Spielberg is among the executive producers and that says a lot, but more important is that the plot is here: EarthOptimus Prime has become the battle-ground and the fate of the planet, no the galaxy, lies in the hands of a teenager named Sam Witwicky. His great great-something grandfather was an explorer and encountered Megatron at the North Pole; fortunately, he was deep-frozen. Somehow, grandfather Witwicky managed to get the coordinates of something extremely powerful imprinted on his glasses, something either Autobots or Decepticons must have in order to erradicate the other and end the war.

The special effects are impressing; anime style with fight scenes à la The Matrix. The lightning effects would make any Star Wars movie look like cheap flash-light tricks and the transforming animations are beautiful. It is a good thing the story does not grow too deep, it keeps the humor and simplicity of the original animated series many fans remember from their childhood. The movie is worth-while seeing, but fans get the most out of it as always. However, those that are into anime will find themselves at home too. In keeping with the story, the acting is simple and is perfectly adapted to the Transformer’s style; thus, adding greatly to the feeling of the film.

Official movie site: http://www.transformersmovie.com/